Sahra

Ända sen det med sjukhuset hände så har jag bara legat hemma, inte orkat göra nått, kroppen har inte orkat. Den gav upp.

Min kära sambo sa idag att jag inte är som jag brukade och att det verkar som att jag gett upp. Jag känner inte igen mej själv ens längre....
Tog jag emot depressionen som kom flygande? Jag är ALDRIG deprimerad, jag tror inte ens på att det finns.

Men jag hann tänka så mycket när jag bara låg hemma i soffan och inte rörde mej. Och insåg: Inget är som jag planerade, vart är alla stora drömmar??
Helt borta.
Är det att ge upp eller att bli vuxen och realist?
Jag vill faktiskt hoppas på att det är att jag gett upp. Gett upp för tillfället.

Snubblade in på en blogg. http://singelpappa.blogg.se.
Nu börjar jag ÄNTLIGEN känna att dröm efter dröm böjar komma tillbaka. Jag fastnade där och läste och läste och när jag kom tillbaka till min egen verkligenhet, började jag komma ihåg vem jag var innan "det där" med sjukhuset.

Nu längtar jag tills det blir morgon och jag får börja en ny dag. Jag har slösat bort 3 månader på ingenting nu, så nu sätter jag igång att ta världen med  storm igen!!
Tack!



Jag kommer antagligen inte vara så sentimental på ett tag nu, det är inte riktigt min grej :P



xoxo